torsdag 8 april 2010

Psaltaren 6

"HERRE, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din förtörnelse. Var mig nådig, HERRE, ty jag är kraftlös, hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt. Min själ är mycket förskräckt. HERRE, hur länge?
Vänd tillbaka, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull. Ty i döden tänker ingen på dig, vem tackar dig i dödsriket? Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt, jag dränker sängen med tårar.
Av sorg är mina ögon förmörkade, de har åldrats för alla mina fienders skull. Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän, ty HERREN har hört min högljudda gråt.
HERREN har hört mitt rop om nåd, HERREN har tagit emot min bön. Alla mina fiender kommer på skam.
"
Åter igen kan vi se hur David, proklamerar att Gud har hört hans bön, det är som om han är övertygad om det, även om han inte har sett det.
Och detta är liksom kärnan i tron och i bönen, Guds ord säger;
"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser." Hebr.11:1
Behöver min tro vara stor?
Jesus svarade: "Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er." Matt.17:20
Sammanfattningsvis; är vi övertygade om att det som Gud säger är sant och litar helt och fullt på det, så behöver vi enbart en pytteliten gnutta av tro, för att det som verkar vara omöjligt i människors ögon, blir möjligt.
Gud är inte begränsningarnas Gud, utan möjligheternas Gud.
Vill uppmana dig att be i överensstämmelse med Guds vilja, det som står i bibeln, då kommer du att få det du ber om!
Har du ännu inte lärt känna Jesus, så vill jag ge dig möjligheten att idag ta det första steget mot en levande relation med Honom. Länken här leder till "Frälsningsbön", klicka på den och läs den med ditt hjärta, så vill Gud möta dig. Jesus älskar dig, och har en underbar plan för ditt liv!
Gud välsigne dig! / Johan

8 kommentarer:

Andreas sa...

Har du bett om något som slagit in? (på tal om bön).

Sanningen skall göra dig fri! sa...

Hej Andreas!
Den senaste gången vi fick svar på bön var i natt, då vår son vaknade och hade jättesvårt att andas, han fick någon form av falsk krupp. Vi pratade om ifall vi skulle köra till sjukhuset, men vi bad för honom i Jesu namn, och han kunde börja andas mer normalt igen. Vi är mycket tacksamma till Gud för svar på bön.
Gud välsigne dig! / Johan

Andreas sa...

Jaha. Nu har han barn också, usch.

Undrar hur det känns att få barn? Det måste väl kännas annorlunda.

Är det en gullunge eller?

Sanningen skall göra dig fri! sa...

Barn är en gåva från Gud, det skulle vara konstigare utan dem. Skulle vilja nämna första gången jag riktigt kommer ihåg att jag fick svar på bön. Jag var inte så gammal kanske 7-8 år och jag samlade på servetter. Sparade dem i en GB-burk, så en dag var de borta, jag blev helt förkrossad, jag letade överallt men kunde inte hitta dem. Jag minns att jag böjde knä i min vid min säng, jag var själv i rummet. Jag bad Gud om hjälp att hitta dessa servetter i Jesu namn. Så kom tanken att jag skulle titta under sängen. Där stod den GB-burken med mina servetter, jag vet inte hur de kom dit för jag hade redan tittat där. Men jag blev så glad och tacksam till Gud. Det kan tyckas som en löjlig grej, men för mig var den väldigt stor på den tiden. Gud vill verkligen hjälpa oss om vi söker Honom med ett ärligt hjärta.
Gud välsigne dig! / Johan

Andreas sa...

Om du var kristen redan i den åldern så tänker jag mig att dina föräldrar är kristna.

Jag tycker inte det låter löjligt det som hände den gången med den där servettburken. Säkert finns det folk som tycker det, men de har nog bara en massa fördomar.

Ja, de där servetterna har du väl inte kvar? he he.

Sanningen skall göra dig fri! sa...

Hej Andreas och alla andra som läser detta!
Nej, jag har inte kvar servetterna. Det är i alla fall underbart att Gud hör oss när vi ber!
Ja, jag är uppvuxen i ett kristet hem, men jag har själv fattat mitt eget beslut att följa Jesus och det har jag inte ångrat.

Man kan inte leva på någon annans tro, du måste själv fatta beslutet.

Jesus säger;
Kom och följ mig!
Vad svarar du?
Gud välsigne dig! / Johan

Andreas sa...

Ja om du fortfarande läser så kan jag säga att mina föräldrar är kristna.

Det där andra att varje person själv måste ta ett beslut om detta med Gud, ja det är det som är jobbigt för folk tror jag.

Det värsta med mig är att jag är nog mest en "Svensson-kristen" är jag rädd.

Det som skrämmer mig är att om man ber om att Jesus ska komma in i en, att man då mister sig själv eller mister sin egen identitet, och det vill jag väl inte. Att styras av nån annan än en själv, det låter ju inte så värst liksom.

Funderat på att be de senaste dagarna till Jesus och Gud och så, men är rädd för att det antingen inte händer nåt alls då jag ber, och då tappar jag nog min tro ännu mer; eller att man får nån slags svar eller tecken när man ber, och jag är rädd för svaret i sånt fall.

Det sägs ju att man ska be Jesus komma in i ens hjärta väl (?), men ja vill inte bli nån annan, jag vill ju vara mig själv (!).

Nä, "man vet vad man har, men man vet inte vad man får" som det väl heter.

Man är väl rädd om inte annat. Och jag är rädd för det mesta här i världen (både för människor och annat).

En konstig sak dock: Man är nog rädd för detta med frälsning, ändå så tittar man in på kristna sidor varje dag, varför gör man det då? Om man inte tycker om detta med Gud och frälsning så borde man väl inte bry sig då? Ändå så är man tydligen intresserad.

Man är ju rädd för att komma till helvetet om man inte tar tron på allvar. Men det är så svårt. Vad ska man göra?

För dig kanske det är lätt, men för oss som velar, tvivlar och vacklar då?

Undrar hur det var för dig detta med frälsningen (när du blev frälst menar jag, för det har du väl blivit till skillnad från mig).

Hade inget emot om du i nåt inlägg nån gång hade tagit upp hur det var när du vart frälst. Alltid lite roligt att höra personliga vittnesbörd (heter det så?).

Jaja, vad ska det bli av mig, jag vet inte. Jag som t.o.m. tvivlar vissa dagar på om det finns en Gud.

Det händer nån gång väldigt sällan att jag ber till Gud eller Jesus. Men jag vet inte om jag verkligen ber med hjärtat. Det är nog mer så här: "Gud gör det och det, amen". Sen händer inte mycket och då tänker jag "nähä, skit i samma, det finns nog ingen Gud".

För om man ber från hjärtat och det inte händer nåt, ja då borde det betyda antingen att Gud verkligen inte bryr sig eller att Han inte finns. Men om man inte ber från hjärtat så kanske man inte förlorar så mycket av sin tro, och sin tro vill man ju inte mista. Alltså kanske det är så att jag inte ber från hjärtat för då slipper jag bli sårad (slipper mista min tro). Å andra sidan så om jag inte ber från hjärtat så kanske jag inte får bönesvar. Så det är nån slags ond cirkel eller paradox jag är i eller vad man ska kalla det.




(Jaha du har börjat med att inte publicera kommentarer direkt? Jaja det är väl för han har fått dödshot då. Har du fått attacker genom åren p.g.a. att du är kristen?).

Sanningen skall göra dig fri! sa...

Hej Andreas!
Jag vill ha lite kontroll, det är enda anledningen till att jag granskar kommentarer till inlägg som är äldre än 3 dagar.

Det är viktigt att ta ett eget beslut, Jesus tvingar sig inte på någon, inte heller tar Han över, du måste själv i alla situationer välja att följa Honom eller inte. Frälsningen och tron är en färskvara, man måste ge dem näring för att de ska växa, precis som din kropp behöver mat för att leva.

Jag tog mitt beslut att följa Jesus när jag var 10 år, (kan tyckas lite väl ung för ett livsavgörande beslut), men jag plågades av marddrömmar och väldigt dåligt samvete.
Därför beslutade jag mig för att nu får det vara nog, jag ville följa Jesus och låta döpa mig. Det var fler som skulle döpa sig samtidigt som mig, men de valde alla att vänta, men det ville inte jag. Jag var fast besluten om att följa Jesus. Jesus hade låtit döpa sig så då ville jag också göra det. Bibeln talar om att man begraver sitt gamla liv i dopet och det var vad jag gjorde. Från det att jag döpte mig upphörde mitt dåliga samvete och mina mardrömmar var som bortblåsta. Därför kan jag även om jag var ung vid mitt beslut, säga att det bär.
Jag är inte ute efter att övertala dig om något.
Gud välsigne dig! / Johan

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...