Ingen utanför!

Mörkret hade lagt sig och månen stod högt på himlen, Elin satt tyst vid middagsbordet och läste i skenet av ett stearinljus.Det var en mycket spännande bok, och timmarna flöt liksom iväg. Vinden ven kring knutarna på huset, så hördes det plötsligt ett ljud. Elin ryckte till och tittade på klockan, den var närmare tolv.

Oj, hade tiden gått så fort!

Så hörde hon det igen, dörrklappen slog mot dörren. Hennes hjärta satte sig nästan i halsgropen, och hon fick svårt att andas. Elin lade sakta ihop boken och tog ett stadigt tag kring ljusstaken, stolen skrapade med ett genomträngande gnissel mot golvet när hon reste sig upp. Så hördes dörrklappen igen, denna gång tyckte hon att det lät mer än förra.

Undrar vem det kan vara, så här dags, en sådan här kväll?

Elin sneglade försiktigt ut genom fönstret bakom gardinen, där var tomt. Konstigt? Med trevande och darrande ben smög hon sakta mot ytterdörren. Skulle hon våga öppna? Hon tog mod till sig, samtidigt som hon förstod hur dumdristig hon var.

Hon satte ner ljuset på golvet och sträckte sig mot dörren för att vrida om låset. Det var nästan omöjligt att öppna tyst, det visste hon. Smack, vredet bröt tystnaden när fjädern smällde in kolven i dörrbladet. Det var inte längre någon hemlighet att hon var där, alldeles innanför dörren. Elin stod där tyst i några sekunder, det kändes som minuter eller timmar, ingen reaktion, tystheten var total. Sakta tog hon tag om dörrhandtaget och precis när hon hade fört det ner till botten och skulle öppna dörren, slog dörrklappen mot dörren igen.

Elin stelnade till, nu fanns det ingen återvändo, hon öppnade sakta dörren, först en liten springa, men hur hon än tittade kunde hon inte se något, hon kände endast vinden som blåste mot hennes ansikte. Bit för bit öppnade hon dörren och varje sekund förväntade hon sig att något skulle hända, men allt uteblev. När dörren stod på vid gavel var där tomt, där fanns ingen utanför.

På samma sätt fast på ett helt annat sätt, är ingen utanför Guds kärlek, ALLA är inräknade i den, ingen lämnas utanför.

Bibeln säger;

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud." Joh.3:16-21

Gud är kärlek, och den som söker Honom kommer att mötas av kärlek, om vi låter Gud lysa upp vårt mörker, avslöjas våra synder och då kan Gud förlåta dem.

"Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra,..."Jak.5:15-16

Om man bekänner sina synder, ligger de inte längre i mörker, då kan Gud förlåta dem.

Känner du inte Jesus, så har du möjligheten att börja göra det idag. Länken här leder till "Frälsningsbön", klicka på den och läs den med ditt hjärta, den hjälper dig att söka Gud. Jesus älskar dig och vill uppenbara sig för dig!
Gud välsigne dig! / Johan