Jag hade en dröm...

I går natt drömde jag en dröm, jag vill gärna dela vissa delar av den med dig.

Jag befann mig i ett rum tillsammans med flera andra, rummet var fyllt av böcker som ägaren av huset var författare till.
Jag blev inbjuden till ett annat rum tillsammans med andra speciellt utvalda, där bjöds vi att sätta oss ner vid ett bord. Bordet var dukat med mat, små läckra kakor på varje plats, en underbar salladsskål m.m. Vi satt runt bordet och tillsammans bad vi för kvällen, när vi bett färdigt sa värden åt oss att gå vidare.

Jag hade ju inte ens smakat på maten.

Speciellt så lockade mig den fina kakan, den såg så god och läcker ut, och jag tänkte att jag måste smaka en liten bit av den. Samtidigt som vi reste oss sträckte jag mig fram för att ta en liten bit, bara en liten bit av den för att smaka på den. Men den var kladdig och fastnade på min hand, jag stoppade in den i munnen och den smakade ljuvligt underbart i min mun. Men oj vad kletig jag blev, snart var båda händerna och munnen, alldeles kladdiga och jag försökte att äta upp den så fort som möjligt, men det verkade som om det tog en evighet att tugga den. Då såg jag salladen som stod på bordet, och nu mindes jag att det var den som vår värd hade sagt att vi fick äta av, jag tog några blad innan vi fortsatte. Den var om möjligt ännu godare, nu kändes det pinsamt, allt detta skedde när vi på väg till en annan del av rummet.
Där låg bestick på bordet, men jag hade inte brytt mig om att använda dem.
Jag följde med bort till den andra delen av rummet, mina händer var kladdiga och kletiga, som när man har ätit en polkagris och fått det blöta klibbiga sockret på fingrarna, eller som att man hällt honung eller sirap på händerna för att sedan doppa dem i en skål hackade mandlar. Jag försökte så gott jag kunde att dölja mina händer, jag åt och tuggade febrilt för att få slut på det jag hade i munnen, jag ville inte att vår värd skulle se att jag fortfarande åt.
Vi satte oss ner och bad en gång till, denna gång var det en annan som bad, förra gången hade värden bett mig att be. Jag satt där med mina kletiga händer, försökte att få slut på det jag hade i munnen samt att få bort det som jag hade på händerna utan att någon skulle upptäcka det. Men förgäves, plötsligt slog det mig att jag satt där och försökte dölja mitt misstag för min värd som satt bredvid mig, knappt en meter ifrån mig.
Då förstod jag, min värd ville visa mig något, och jag insåg vad det var. Han hade sett mig hela tiden, om jag bara erkände mitt misstag, så skulle jag få gå och tvätta mina händer och min mun, men istället så satt jag där och kände mig utanför och mindre värd.....

Sen vaknade jag.

Här kommer uttydningen på min dröm:

Värden, författaren och ägaren av huset var Gud, Han har gett oss alla en speciell inbjudan att umgås med Honom, att lära känna Honom, att leva tillsammans med Honom. Han har förberett en plats för just dig. Salladen är det goda som Gud har tänkt för oss och kakan är synden som frestar oss, men som vi måste välja bort. Det spelar ingen roll hur liten din synd är, med synd följer mer synd, med synd följer skam, utanförskap och till slut död. Men Gud är en god Gud, Han älskar dig och mig så mycket att om vi bara erkänner vår synd för Honom så vill Han förlåta oss, ja, Han vill tvätta oss rena från skuld och skam. Han vill upprätta oss och om vi faller så vill Han resa oss upp och återupprätta oss, Han vill ge oss liv.
Gud Han har sett dig, Han ser dig alltid, Han vet allt om dig, vare sig du sitter, ligger eller står så vet Han om det, men oavsett vad Han har sett så älskar Han dig, Han älskar dig med en evig kärlek. Hans hjärta brister för dig varje gång Han ser dig göra fel val i livet. Han står där och väntar på att få upprätta dig.
Känner du inte Jesus, så skulle jag vilja hjälpa dig att ta första stegen mot en levande relation med Gud, ställa några korta frågor och be en bön tillsammans med dig! Är det du, klicka på denna länk för att komma till frälsningsbön! Jesus älskar dig!
Gud välsigne dig! / Johan

Het sand, sann längtan!

Vinden kändes till en början inte särskilt mycket, det var mer som en lätt bris som smekte henne i håret. Det var utlovat en skaplig vind och hon hade rest långt för att få uppleva detta tillfälle. Temperaturen i luften var varm, luftfuktigheten hög, man behövde inte göra något för att känna hur svetten lackades över hela kroppen.

Hon gick sakta bort mot sitt mål och lät sandalerna glida av fötterna när hon kom fram till slutet av asfalten. Att sätta fötterna i den enormt varma sanden, var inte vad hon hade räknat med, hon gick med raska steg fram mot havet där sanden svalkades av vågorna. Men inte ens vattnet hjälpte särskilt mycket, stranden tog med jämna mellanrum emot vågorna som sakta slog emot den. Lyssnade man noga lade man märke till att mellanrummet mellan att vågorna slog in mot stranden minskade, om inte mycket så lite. Det kändes i vinden också, den ökade sakta i styrka.

Där stod hon och spejade ut över havet. Nu, nu, hon kunde känna hur vinden liksom fick en extra fart, det var som om den hade varit instängd i ett osynligt rum för att sedan ha släppts lös. Längs horisonten kunde hon se att vågorna ökade i storlek och det dröjde inte länge innan hon även upplevde det där hon stod i vattenbrynet. Vågorna gick längre och längre upp på benen. Det var detta hon väntat på, det var detta hon hade rest hit för.

Hon kände hur adrenalinet började pumpa i blodådrorna, och greppet om brädan hon stod och lutade sig mot blev allt stadigare. Hon var fast besluten, denna dagen skulle bli den bästa i hennes liv, denna dagen skulle ta henne till nya höjder, nya äventyr och nya upplevelser.

Hon la sig ner på brädan och sköt ifrån med foten, började paddla ut, bort från stranden och säkerheten, bort från tryggheten av att alltid ha fast mark under fötterna. Hon visste av erfarenhet att bara hon höll sig kvar på brädan skulle allt gå bra, bara hon var fast förankrad i den, så att hon inte förlorade brädan om hon skulle tappa balansen och hamna i vattnet.

När hon kommit tillräckligt långt ut, till den plats där vågorna reste sig upp ur havet, såg hon den plötsligt, vågen hon alltid drömt om. Hon fick bråttom och paddlade fort upp längs med vågen och när hon var i rätt läge så reste hon sig sakta och försiktigt upp, för att behålla balansen i den nu mycket starka vinden och de riktigt stora vågorna. Detta var ögonblicket hon drömt om, det var som om allt annat slutade att existera, hennes fokus var på en saker, brädan. Förde den sig rätt på vågen och om hon hade rätt position på den skulle en av hennes drömmar snart gå i uppfyllelse.

Bibeln säger;

"Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna." Kol.1:22-23

Guds ord säger också;

"Utan uppenbarelsen går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning." Ordsp.29:18

Stå fast i din tro på Jesus, grunda den noga i Guds ord, låt dina drömmar få leva tillsammans med din tro, det är då de fullbordas på rätt sätt. Gud vill hjälpa dig och det är Han som har lagt ner drömmarna i dig.

Känner du inte Jesus vill jag uppmana dig att klicka på denna länk och läsa den med ditt hjärta. Jesus älskar dig och vill låta dina drömmar väckas till liv igen. De finns där för att du ska sträcka dig mot dem och fullborda dem tillsammans med Honom.
Gud välsigne dig! / Johan