Skuld, svett och muntorrhet!

Han kunde känna hur hjärtat ökade i slagkraft, hur det nästan sprängde hans bröstkorg. Det var svårt att andas och han var helt övertygad om att han vilken sekund som helst skulle falla ihop som ett korthus. Knäna kändes svaga och han kunde känna hur svetten formade droppar som rann från armhålorna ner längs armarna, munnen blev torr och händerna fuktiga.

Han visste att det var för sent att ändra på något, han kunde känna skammen krama hans inre. Han var skyldig, så skyldig som man kunde bli. Skulle han våga erkänna? Skulle han våga säga något? Vad skulle ske om han gjorde det? Vad skulle hända om han lät bli? Frågorna sprutade som en vattenslang på fullt tryck, ur hans inre.

I andra änden av lokalen, fanns en annan man. Han utstrålade raka motsatsen, han var full av frid, och ett lugn sänkte sig i hans närvaro. Han var oskyldig! Utan förvarning reste han sig upp, sa med en klar och tydlig stämma; Jag bär skulden.

Det blev alldeles tyst, man skulle ha hört en knappnål falla om man släppt en. Då tog domaren till orda; Är du medveten om vad som är konsekvensen av dina ord, är du helt säker på att det var du?

Mannen svarade utan att blinka; Jag bär skulden! Är du säker? frågade domaren igen. Jag bär skulden! sa mannen igen. Då har jag inget val, sa domaren, och vände sig mot den åtalade och sa; Du är frikänd, mannen här har sagt att han bär skulden. Du är fri du kan gå.

Så vände sig domaren åter till den andre mannen och sa; Med dina egna ord har du erkänt, jag dömer dig till döden. Har du ett sista ord?
Mannen svarade med kärlek i rösten; Jag bär skulden!

Bibeln säger;

"Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus.
Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem." Kol.2:8-15

Guds ord säger också;

"Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god.
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen." Rom.5:6-11

Jesus var den man som ställde sig upp för att bära din skuld, länken här leder till "Frälsningsbön", klicka på den och läs den med ditt hjärta. Då kommer Guds frid som övergår allt förstånd att fylla ditt inre, Jesus älskar dig, Han bar din skuld!
Gud välsigne dig! / Johan