Vid branten av ett stup!

Det var egentligen inte meningen, allt verkade så oskyldigt. Det var ju bara ett litet snedsprång, sen blev det ett till och ett till och ett till. Plötsligt så befann jag mig vid branten av ett stup och var på väg att ramla ut. Jag upptäckte att alla de som funnits runt mig hade försvunnit och den som betydde mest av allt för mig, fanns inte heller kvar.

Hur länge hade det varit så här? Hur kunde det bli så här? Var det spänningen? Var det äventyret? Hur kunde det gå så här? Hur kom jag till denna punkt? Jag hade ju inte ens märkt att den som betydde mest av allt för mig försvunnit!

Nu var jag där ensam och jag kunde se hur mörkret närmade sig, med mörkret kom farorna, det visste jag. Jag kunde känna hur rädslan och missmodet kom över mig som en hungrig varg som var på väg att sluka mig. Jag var förlorad, ångesten rev i mitt inre. Vad skulle jag göra?

Mitt inre ropade, och från mina läppar kom endast snyftningar och nästintill obegripliga rop på "Hjääääälp!!!!". Till råga på allt hade jag under mina försök att hitta tillbaka, trasslat in mig i något som verkade ha blivit den största härvan i hela mitt liv. Det enda jag kunde göra var att fortsätta mina rop på hjälp och hoppas att rätt person skulle höra mig! Där satt jag fast ordentligt, jag var hes av allt ropande och all gråt, mitt inre var sargat, där fanns ingen som brydde sig om mig!

Så kom han, som från ingenstans, jag kan än idag när jag tänker tillbaka på det inte förstå hur han kom dit, han som betyder mest för mig. Han kramade om mig, kysste mig i pannan, hjälpte mig att komma ur härvan jag fastnat i, lyfte mig upp och bar mig hem i sin famn. Där i hans famn började jag läkas, ångesten försvann och min oro var som bortblåst.

Det mest underbara av allt var att han fortfarande var glad över att se mig, att han fortfarande älskade mig och att han förlät mig! Han bar mig hem igen, det var då jag bestämde mig. Jag älskar honom och kommer inte att släppa min blick ifrån honom igen; sa fåret.

Bibeln talar om detta:

"Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver." Luk.15:3-7

Jesus älskar dig och vill inget hellre än att du skall vara i Hans närhet. Jesus har varit det bästa för dig, men du har liksom sakta kommit längre och längre bort ifrån Honom eller Du har inte känt Jesus men behöver verkligen en fast punkt i tillvaron. Jag uppmanar dig idag att ropa på Honom, Han vill komma till dig. Genom att klicka på denna länk kommer du till "Frälsningsbön". Läs den med ditt hjärta, då kommer Jesus att höra dig!
Han älskar och förlåter dig!
Gud välsigne dig! / Johan